Sista gången?
Natalie har varit väldigt duktig senaste tiden med att sova hela nätterna. Visst har hon kunnat vakna till, men då har jag bara lagt ner henne så har hon somnat om.
Tyvärr va hon ju inte lika duktig i helgen, utan hade varit vaken nån timme mitt i natten. Dock inte ledsen utan bara inte trött.
Jag hoppades ju på att det va för att hon inte kände sig riktigt hemma och att det skulle bli bra igen när vi kom hem. Men tji fick jag!
Natten till igår va hon vaken 1,5 timme. Efter många läggningsförsök i sin säng med massa skrik tog Magnus upp henne och så gick dom och la sig i soffan så jag skulle få sova. Skulle ju upp och jobba tidigt och Magnus skulle lämna Natalie på dagis till 8 så dom skulle ju få lite sovmorgon.
Hon somnade väl i alla fall om efter mycket om och men och då la Magnus henne i sin säng och så va allt precis som vanligt.
Inatt vart det likadant!
Vid två tiden vaknade jag av att hon stod i sin säng och skrek. Försökte lägga henne i sin säng flera gånger men hon bara gallskrek och reste på sig igen. Höll på ca 20 minuter innan jag lessnade och tog henne till min säng. Först la hon sig fint bredvid mig och då trodde jag ju att hon skulle somna om. Det va ju inte hennes tanke riktigt...
Efter en liten stund började hon böka runt och skulle leka och väcka sin pappa. Då jag sa att pappa sov och tog bort henne från honom vart hon jättearg. Återigen kom detta illvrål och vi hade en liten brottningsmatch i sängen då jag ville att hon skulle lägga sig ner och vila.
Hon fortsatte att böka runt så då sa jag till henne att hon fick lägga sig i sin säng igen.
La sig fint en stund, kramade om nallen och låg och babbla. Sen höll hon på att somna och kom väl på det själv. Så återigen stod hon nu upp och gallskrek.
Nu höll mitt tålamod på att ta slut och jag la henne i sängen och höll handen på henne för att hon skulle ligga kvar - fortfarande gallskrek hon.
Hon reste sig igen och nu sa jag åt henne på skarpen att nu fick det vara nog, ligg ner och sov!
Då hörde jag Magnus säga - Men mamma, inte så där! Då går jag upp med henne istället.
Mina krafter va nu slut och i och med den där kommentaren så kände jag mig som världens sämsta mamma och började gråta. Tog upp Natalie i famnen och kramade henne hårt. Förlåt älskade lilla barn! (Usch, börjar gråta nu igen när jag skriver om det!) Hon kan väl inte rå för att hon vaknar!?
Jag satt med henne i famnen och vi grät båda två. Tillslut efter ca 20 minuter somnade hon äntligen om. Under dessa 20 minuter hann jag tänka en hel del.
På hur dålig mamma jag var som vart arg på henne, att jag inte borde ha ett till barn då jag kanske inte klarar av det, att jag är en dålig sambo. Ja, jag va nästan helt övertygad om att jag va totalt värdelös som förälder och kanske inte borde vara det. Kanske skulle hon ha det bättre om hon bara hade sin underbara pappa.
La ner henne i sin säng, gick på toa och sen la jag mig i sängen igen och grät mig till sömns.
Klockan va väl vid 4 när jag somnade och vid 7.30 vaknade jag av att det va en liten tjej som hade vaknat igen. Hur glad som helst och när jag lyfte över henne i min säng la hon sig snabbt på mig och gav mig en jättekram.
Älskade lilla unge!
Nu på morgonen har allt varit precis som vanligt förutom att jag fortfarande känner mig rätt värdelös som förälder nattetid. Ska nog säga upp mig från den tjänsten!
Vet ju att hon lär vakna inatt igen och flera nätter framöver.
Kanske va detta sista gången på VÄLDIGT länge som hon får sova borta. (Vart ju samma sak förra gången och då tog det flera veckor innan vi fick henne att sova om nätterna igen)
Jag kan ju inte ha henne vaken varje natt, då kommer jag verkligen att gå under och bli psykiskt sjuk!
Nu är det dock som det är och vi får göra det bästa av situationen.
Förlåt mitt älskade lilla barn för att mamma blir arg på dig!
Jag älskar dig över allt annat!!! ♥
Hur ska man kunna låta bli att älska denna underbara ängel?
min älskade vän! klart att du inte är en dålig mamma för att du blir arg.det är ju du som drar det absolut största lasset, föräldrarbiten allstå, ute i Masugnen. Hoppas inte Magnus blir arg på mig när han läser detta. men man få bli arg och tappa fattningen lite ibland. och det är sunt att man mår så dåligt efteråt, hade du inte gjort det hade jag blivit orolig. det dåliga samvetet är en spärr som vi normala människor har. det är den som skiljer oss från dom som sitter/borde sitta på "kåken". det är nog ingen som för en sekund skulle tvivla på att du älskar natalie eller barnet i magen. och du kommer bli/fortsätta vara en toppen mamma! ALLA har vi nog känt oss som sopiga päron ngn gång, men väldigt få av oss är det.... I love U keep up the good work =) hi hi, gör som jag... blame it on the babysitter ;)
lilla gumman du behöver absolut inte tro att du är en dålig mamma för att man blir arg mitt inatten! jag har blivit rejält arg på elsa flera gånger och fått jätte dåligt samvete direkt efteråt och oxå känt mig som en dålig mamma. det är nog vanligt att tappa tålamodet när man är trött! bara att höra av dig om du vill prata. puss!
Ludwig började med exakt samma beteende på kvällarna/nätterna efter att han börjat på dagis! Det är ju MASSOR som händer då. Massa nya människor, barn, intryck, regler och rutiner. Tro fan det att de får mycket att fundera på :) Han är sådär varje kväll/natt (de dagar han varit på dagis). Han får då komma och sova med oss och oftast brukar han sova ordentligt efter det fram till morgonen. Och jag är fast besluten att det kommer gå över så fort han har fått ordning på alla tankar och funderingar :) Men visst, det är många nätter som man velat säga upp sig som mamma för att man känner sig usel som inte kan få sitt barn att sova ordentligt. Håll ut! Det kommer bli bra igen :)
Man är inte mer än människa, klart man får lessna. Det är ju skitjobbigt med barn, man kan inte vara på topp jämt! När barnen blir större kommer dom lessna på sina förälrar ibland (heja puberteten) så det så.
Det är fullt normalt och jag tycker inte du ska ha dåligt samvete (lätt att säga, svårt att göra)!
