Grattis storebror!!!
Idag skulle min storebror Mikael fyllt 41 år. Eller ja, han fyller ju faktiskt 41 år. Men jag har inte möjligheten att få fira dagen med honom bredvid mig. Istället firar han den tillsammans med pappa uppe bland änglarna.Tog en tripp till graven idag. Pappa och Micke ligger i samma. Planterade en blomma och la dit några fina stenar.Fred sov i bilen medan jag och Natalie fixade graven och sjöng "Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar våran Micke idag. Med blommor och med blader vi firar denna dagen. Hurra hurra för våran Micke idag!" Va ju lite tokigt att sjunga "Ja må han leva"Fast jag önskar ju att han gjorde just det. Levde....Han försvann när Natalie va 3 månader och dom hann tyvärr aldrig träffas. Han lämnade oss på söndagen och vi skulle ses på måndagen. Hur många gånger har jag inte ångrat att jag inte träffade honom tidigare. Är ju tyvärr inget jag kan göra nåt åt, så jag borde sluta grubbla på det.Saknad är han iaf!
(Tvättade av Mickes sten då det va massa jord på den. Så det är lite svårt att se texten på hans sten...)
Tiden går...
Jösses! Dom har ju gjort om allt sen jag bloggade aktivt sist.
Knappt så jag kunde byta header. Vart inte som jag tänke, men bilden är lite uppdaterad iaf. Fred är ju ingen bebis längre...
Dumma hund!
Idag på kvällen höll jag på att rensa lite bland barnens pussel. Jösses va fort dom gick åt när jag la ut dom på en köp/säljsida på Facebook. På mindre än 10 min va alla utom ett sålt. När jag står där i köket får jag plötsligt se Meduza (vår ena katt) springa förbi fönstret. Det är iofs inte så ovanligt, men denna gång kom det nåt som såg likadant ut efter. Tittade till ordentligt och får se att grannens hund just jagar min stackars katt. Drar på mig skorna och springer ut för att få slut på det hela. Då ser jag hunden lite längre bort i en skogsdunge. Den står alldeles stilla och nosar på marken.Känner en klump i magen.... Hann jag inte ut i tid? Är hon skadad eller död nu min söta lilla katt?Jag tar mig närmare och skriker åt hunden att gå hem. Fy!!! Dumma hund säger jag efter den med arg/barsk röst. Den tittar ledset på mig och går sakta hemåt. Stannar till ibland för att vända sig om och titta om jag fortfarande har samma åsikt, vilket jag såklart har.Börjar nu leta efter Meduza. I gräset, runt stenar i burkar osv utan resultat. Ropar på henne för att kanske kunna höra henne nånstans. Men det är alldeles tyst!Börjar nu titta upp mot alla trädtoppar, men hittar inget där heller. Vart har hon tagit vägen?Jag vänder mig om och börjar gå lite hemåt igen. Då får jag se lite av hennes päls sitta i en buske. Jag tittar upp i trädet som står mitt i alla buskar och snår, och där 10-12 meter uppe i trädet sitter hon helt virad runt trädstamen och ser helt skräckslagen ut!Jag försöker locka ner henne men hon är verkligen livrädd!Börjar frysa lite då jag bara hade linne och ett par tunna "knickers" på mig. Så jag springer in och tar på mig en tröja och säger till Magnus att hon sitter livrädd uppe i trädet." Ja, vad ska du göra då. Det är väl bara att vänta så kommer hon väl ner." Men hallå!!! Vad tror han? Kan väl inte lämna henne där.Så jag går ut igen och gör henne "sällskap".Efter en stund ser jag att Fred kommer ut. Sen Natalie och så Magnus. Nu får jag lite assistans och Meduza tar sig ner en meter. Natalie uppmanar hennes far att klättra upp och hämta ner katten. Han gör ett försök men kommer inte ända upp, och katten vill inte ner...Magnus går och hämtar stegen men det saknas typ en halv meter - meter upp till Meduza. Han står där uppe och försöker locka på henne. Men nej, hon vill inte komma ner.Tillslut ger vi upp. Jag håller på och fryser ihjäl och Magnus kan inte göra mera nu, så vi vänder och går hemåt. Lite i hopp om att hon ska sakna oss och följa efter.Det går en stund och Fred öppnar ytterdörren flera gånger för att kika om Meduza kommit ner och vill in. Det blir sängdags för barnen - över en timme senare än vanligt - och Fred öppnar dörren en sista gång innan han går upp.Och då sitter hon där på trappan, lilla missen!Hon hade lyckats tagit sig ner själv och alla drog en lättnadens suck! Hon hade kommit hem igen - oskadd!!!
Snark...
Ibland funderar jag på hur jag tänkte när jag vart ihop med en karl som snarkar. Kärleken till honom måste ju vara enorm, för det här gör mig galen!!! Tänkte ju vara duktig och lägga mig tidigt, men har som lite svårt att komma till ro när nån snarkar mig i örat.Ja ja... Godnatt i alla fall <3
