Sjuk!
Gårdagen bestod av städning här hemma. Älsklingen fick för sig att vi skulle städa och när han säger så då är det lika bra att passa på, för annars får jag göra allt själv!
Förövrigt har jag blivit tokförkyld. Snorade hela dan igår. Bara rann som vatten ur näsan. DRYGT!!!
Idag känner jag mig riktigt tjockskallig, är toksnorig och vill mest bara ligga och inte göra nåt.
Hade planer på att åka och kolla på när mitt gamla innebandylag Alunda IBF har sin hemmapremiär i div 1 idag. Får se om jag orkar. Vore jättekul att få heja fram dom lite och träffa sin gamla kamrater.
Saknar innebandyn ganska ofta, men känns inte som att jag kan börja i Alunda igen. Inte när dom spelar i ettan. Är ju inte tränad och vill inte satsa så då känns det dumt. Men det vore kul att få spela lite ibland för att ha kul. Visst skulle man ge järnet om man skulle spela match, men det känns inte lika viktigt att vinna utan mest att ha kul! Börjar nog bli gammal! ;)
Inatt har Natalie varit jättebökig!
Jag låg uppe själv och tittade på filmen som gick på 4an. "P.S I love you" hette den. Hur bra som helst! Fick den rekomenderad förr en gång men kom mig aldrig för att titta. Men nu när den gick på tvn så passa jag på och jag ångrar inte att jag tvingade mig själv att sitta uppe till 23.45!
Hur som helst... Precis när jag skulle gå och lägga mig så började Natalie gnälla. Vart jätteledsen, så jag stoppa i nappen och hon vart tyst.
Hann precis lägga ner huvet på kudden och börja slappna av så va det dax igen. Nu grät hon och satt upp i sängen. Gav henne nappen igen och la henne ner i sängen. Hon tystnade i 30 sekunder innan det va dax för ett till illvrål.
Nu gick det inte att trösta henne i sängen så hon fick komma upp i min famn en stund. Satt och vaggade henne och hon va nära att somna mest hela tiden. Men just som hon skulle till att somna så kom hon på att hon va ledsen och började skrika igen.
Efter 20 minuter gav jag upp och bad Magnus att gå upp och göra en flaska välling. Det brukar alltid hjälpa.
Hon åt upp allt i flaskan och höll på att somna i min famn igen. Men återigen kom hon på att hon va ledsen och började skrika. Tyckte så synd om henne för hon va verkligen hur trött som helst.
Gick upp och bytte blöja och så fick hon en Alvedon (började tro att hon hade ont nån stans efter som hon aldrig kom till ro och bara skrek) sen gick vi återigen till våran säng och gosade lite. Det tog 2 minuter sen sov hon. Lilla hjärtat!!!
Klockan va nu ca. 1.30 och jag hade fortfarande inte sovit nåt. Jag la ner Natalie i sin säng och sen somnade jag på två röda!
Fick ge henne nappen två gånger under natten sen och vid 7 vaknade hon och tyckte att familjen skulle gå upp. Älsklingen tog Natalie och gick upp så jag fick sova en liten stund till. Tack för det hjärtat!
Han somnade ju vid 21 igår så han fick ju sova x antal timmar mer än mig.
Man känner sig alltid så hjälplös när dom bara skriker och man inte vet vad som är fel.
Sen undrar jag varför det alltid är mammorna som sitter uppe på nätterna när barnen vaknar?
Jag vaknar ju nästan innan hon börjar skrika, antar att det är modersinstinkten. Men ibland vore det ju skönt att få slippa bry sig om att gå upp och trösta henne. Utan bara kunna slappna av och veta att karln fixar det.
Nu är det ju aldrig så utan jag går alltid upp. Magnus vaknar ju knappt. Hon blir snart 9 månader och han har inte tagit ett enda nattpass!
Är det bara vi som har det så eller är det fler mammor där ute som har det likadant?
Förövrigt har jag blivit tokförkyld. Snorade hela dan igår. Bara rann som vatten ur näsan. DRYGT!!!
Idag känner jag mig riktigt tjockskallig, är toksnorig och vill mest bara ligga och inte göra nåt.
Hade planer på att åka och kolla på när mitt gamla innebandylag Alunda IBF har sin hemmapremiär i div 1 idag. Får se om jag orkar. Vore jättekul att få heja fram dom lite och träffa sin gamla kamrater.
Saknar innebandyn ganska ofta, men känns inte som att jag kan börja i Alunda igen. Inte när dom spelar i ettan. Är ju inte tränad och vill inte satsa så då känns det dumt. Men det vore kul att få spela lite ibland för att ha kul. Visst skulle man ge järnet om man skulle spela match, men det känns inte lika viktigt att vinna utan mest att ha kul! Börjar nog bli gammal! ;)
Inatt har Natalie varit jättebökig!
Jag låg uppe själv och tittade på filmen som gick på 4an. "P.S I love you" hette den. Hur bra som helst! Fick den rekomenderad förr en gång men kom mig aldrig för att titta. Men nu när den gick på tvn så passa jag på och jag ångrar inte att jag tvingade mig själv att sitta uppe till 23.45!
Hur som helst... Precis när jag skulle gå och lägga mig så började Natalie gnälla. Vart jätteledsen, så jag stoppa i nappen och hon vart tyst.
Hann precis lägga ner huvet på kudden och börja slappna av så va det dax igen. Nu grät hon och satt upp i sängen. Gav henne nappen igen och la henne ner i sängen. Hon tystnade i 30 sekunder innan det va dax för ett till illvrål.
Nu gick det inte att trösta henne i sängen så hon fick komma upp i min famn en stund. Satt och vaggade henne och hon va nära att somna mest hela tiden. Men just som hon skulle till att somna så kom hon på att hon va ledsen och började skrika igen.
Efter 20 minuter gav jag upp och bad Magnus att gå upp och göra en flaska välling. Det brukar alltid hjälpa.
Hon åt upp allt i flaskan och höll på att somna i min famn igen. Men återigen kom hon på att hon va ledsen och började skrika. Tyckte så synd om henne för hon va verkligen hur trött som helst.
Gick upp och bytte blöja och så fick hon en Alvedon (började tro att hon hade ont nån stans efter som hon aldrig kom till ro och bara skrek) sen gick vi återigen till våran säng och gosade lite. Det tog 2 minuter sen sov hon. Lilla hjärtat!!!
Klockan va nu ca. 1.30 och jag hade fortfarande inte sovit nåt. Jag la ner Natalie i sin säng och sen somnade jag på två röda!
Fick ge henne nappen två gånger under natten sen och vid 7 vaknade hon och tyckte att familjen skulle gå upp. Älsklingen tog Natalie och gick upp så jag fick sova en liten stund till. Tack för det hjärtat!
Han somnade ju vid 21 igår så han fick ju sova x antal timmar mer än mig.
Man känner sig alltid så hjälplös när dom bara skriker och man inte vet vad som är fel.
Sen undrar jag varför det alltid är mammorna som sitter uppe på nätterna när barnen vaknar?
Jag vaknar ju nästan innan hon börjar skrika, antar att det är modersinstinkten. Men ibland vore det ju skönt att få slippa bry sig om att gå upp och trösta henne. Utan bara kunna slappna av och veta att karln fixar det.
Nu är det ju aldrig så utan jag går alltid upp. Magnus vaknar ju knappt. Hon blir snart 9 månader och han har inte tagit ett enda nattpass!
Är det bara vi som har det så eller är det fler mammor där ute som har det likadant?
Kommentarer
Postat av: katarina
kommer väl aldrig upp i 50/50... men kanske 70/30 eller 60/40 men då måste jag lära mig slappna av mer. jag tycker om att vara den som styr, så jag antar att jag får "skylla mig lite själv" om man får kalla det så =)
Postat av: Madelen
Alltid fått tagit nattpassen. Alltid gått upp på morgonen. Kan ha varit ngn enstaka gång ja fått sovmorgon.
Sen Eddie föddes har ja alltid lagt honom å förra helgen var första gången ja slapp de, första gången på 5år som ja fick vara alldeles själv.
Postat av: Malin
Vi brukar dela på nattpassen, ta varannan gång ungefär om/när han vaknar på natten. Sen nån gång ibland brukar en av oss sova i gästrummet nere så man får sova ostört en HEL natt, så får den andra ta uppstigningarna på natten. Det kan rekommenderas, man blir såå mycket piggare om man får sova ostört...:)
Trackback
