Ångest!!!
Det gick bra hos dietisten. Hade gått ner ett helt kilo. WOW!!! :( (läs wowet ironiskt!)
Vi pratade lite och sen fråga hon om jag ville boka en ny tid. Men jag sa att jag kan hoppa över det och fortsätta själv nu. Jag vet ju vad/hur jag ska göra nu och jag kan ju inte gå dit i all evighet så nu fortsätter jag själv. Sa att jag hör av mig igen om jag vill fråga nåt eller ha hjälp igen. Hon är väldigt trevlig och lätt att prata med, men betala 80 kr för att få prata en liten stund när jag kan prata hur mycket som helst gratis verkar ju ganska knäppt!
När jag åkte från henne åkte jag hem mot Österby via Gimo sen till macken för att tanka. När jag tankat klart och skulle hoppa in i bilen igen så kom motorcykeln som jag hade kört om tidigare. Han hade fortfarande punka och försökte pumpa däcket. Men cykelpumpen passade nog inte riktigt för han såg lite bekymrad ut. Tänkte tipsa honom att åka till Sören (som har en däckverkstad här i Österby) men jag orkade inte stanna och skrika på honom. Stod nämligen en bit bort. Men jag hoppas att det löste sig för honom tillslut.
Efter tankningen åkte vi hem till Katarina och Alvar. Ringde när jag åkte från Östhammar och fråga om dom ville med på en promenad och det ville dom gärna.
Jag gav Natalie lite mat och sen gick vi ut. Först en liten runda så hunden fick ut och pinka och sen gick vi runt simbadet. Hade tänkt stanna där och ta en glass men folkskygga som vi är så orkade vi inte va där med allt folk så vi fortsatte förbi och stannade till vid herrgår´n istället.
Köpte en varsin glass och en dricka och satte oss på en bänk i skuggan en stund. Riktigt skönt!
På vägen hem kändes det som att vi aldrig skulle ha tagit den där promenaden. Usch jag har sån ångest!
Vi hade gått nästan halva vägen hemåt när min toffla plötsligt går sönder. Jag snubblade till lite då jag höll på att tappa den. Skulle sen böja mig ner för att kolla vad som hänt och ta av mig tofflan, och va händer?
Jo, antagligen la jag lite för mycket tyngd på handtaget på vagnen (den är redan lite baktung då skötväskan hänger runt styret) så vagnen ramlar omkull över mina fötter och stackars Natalie som precis hade somnat ramlade ur. Som tur va så tog skötväskan emot lite och underbara Katarina va snabb som en vessla och fångade Natalie, annars hade hon ramlat ner och slagit huvet i asfalten. Jag kände mig som jordens sämsta mamma kan jag säga. Usch!!! Vill nästan gråta när jag tänker på vad som hade kunnat hända. Nu klarade hon sig väldigt bra. Vart nog mest rädd av att vakna av att hon ramlar ur vagnen. Självklart skrek hon lite, men det gick snabbt över.
TACK SNÄLLA UNDERBARA KATARINA FÖR ATT DU RÄDDADE MIN LILLA TJEJ!!!!
Hade aldrig förlåtit mig själv om hon slagit sig illa.
När vi sen hade kommit en liten bit till på vägen tyckte Katarina att hennes vagn gick lite tungt. Kikade ner på hjulen och såg då att hon hade fått punktering på ena hjulet. Tänkte först att det kanske hade blivit pyspunka, för vi såg inget som satt där. Men när vi kollade lite mer noga såg vi att det satt fast en liten rostagg i hjulet.
TYPISKT! Men det borde vara lätt att fixa med lite lagningslappar. Hoppas det i alla fall.
Nu har vi kommit hem igen och Natalie sover. Har knappt sovit på hela dan så hon va jättetrött.
Jag sitter här med ångest och lärde mig nog att inte ha väskan hängande där nå mer. Den är ju i och för sig gjord för det men jag kommer nog ändå försöka ha den under vagnen. Dumt att jag har en sån låg korg där under bara. Lite rädd att den ska ramla ur. Men hellre det än Natalie.
Nej, nu måste jag försöka tänka på nåt annat...
Mat kanske! ;)
